Jag hoppade av gymnasiet.
Efter 3,5 år på gymnasiet så hoppade jag av skolan. Jag hade bytt linje 3 gånger och gått om ett år, jag var skoltrött och hade ingen drivkraft att studera. Jag fick ett samlad betygsdokument. Detta var 2001.
Jag jobbade några år. Körde budbil, tog lastbilskort. Tuggade sjukt många mil mellan Jönköping och Luleå. Fick barn. Jag var nöjd och trivdes bra med mitt liv. Året var 2008.
Här hände något som kom att förändra mitt liv. Jag kommer berätta mer om det senare. Detta ledde till att jag ville göra något bra, finnas där för andra, hjälpa till. Jag gick med Röda Korset. Genomförde en utbildning i första hjälpen och åkte runt i landet för att hjälpa. På Gotland Grand national fick jag vara med att rädda livet på en kille. Ungefär här tror jag det tändes ett intresse för polisyrket. Samma år påbörjade jag komvux för att läsa in hela gymnasiet som jag tidigare hade förringat. Året var 2009.
Jag sökte polis 2011. Kom inte in. Sökte då både brandman och sjuksköterska. Kom in på båda. Valde sjuksköterska pga avståndet till utbildningen. Hoppade av efter en termin och började jobba som flygplatsbrandman på Jönköpings flygplats. Sökte polis igen 2012 och kom in. 2015 var jag klar polis. Aspirant i Linköping för att sedan göra 4 år i Värnamo i yttre tjänst.
Aldrig nöjd och ingen ro i kroppen gjorde att jag sökte mig nya utmaningar, nya tjänster. Jag har sedan 2019 läst kurser på halvfart med inriktning polisiärt arbete på högskolan. Under hösten skrev jag uppsats som ledde till en kandidat i polisiärt arbete.
Jag har gjort många val och de valen har tagit mig dit jag är idag. Jag ångrar inget. Detta är inte ett inlägg för att höja mig själv utan jag vill bara visa för mig själv och för andra att vill man så kan man förändra sitt liv. Det är aldrig för sent.
Sen är jag jävligt stolt över att jag idag tagit examen.
Hade gött
Patrik Widell