I höstas fick jag en idé att springa många varv i skogen i ett spår som jag brukar springa. Spåret är 4,7 km och min idé var att springa 10 varv och sen lägga till lite extra för att komma upp i 50km. Jag tänkte rätt snabbt att jag behövde göra det smart. Inte bara springa och se hur det går. Jag hade säkert kunnat springa sträckan direkt när jag fick idéen men jag ville göra det på ett snällt sätt mot kroppen och bygga upp den med förberedande pass för att klara distansen bra.
Jag började att med att kontakta Sophia Sundberg som är ultralöpare och kostexpert. Vi kom snabbt fram till att jag behöver äta mer både innan, under och efter mina löppass. Sophia har gett min smarta tips kring kosten och löppass för att kroppen ska vara redo när det väl är dags för 50 km. Jag har även gjort ett vo2max-test och laktat-test för att se mina pulszoner för att underlätta så jag skulle ligga i rätt zone på mina träningar.
Träningen har rullat på bra och jag har känt skillnaden när jag ätit mer innan och under mina pass och jag har även känt en skillnad på återhämtningen. Jag har nästan alltid känt mig återhämtad väldigt snabbt.
Igår var det alltså dags att springa mina 50 km. Under torsdagen hade jag fått order att äta extra och vila. Jag åt en ordentlig frukost igår och förberedde energi som jag skulle ha med mig. Eftersom jag skulle springa på en varvbana och skulle passera bilen vid varje varv fick all energi finnas i bilen. Med ett snabbt knappdryck i farten öppnades bilen och jag kunde ta det jag behövde. Jag började och drog i väg i ett himla tempo och fick lugna mig och sakta ner för att inte springa slut på benen direkt. Jag lyssnade på lite olika poddar och kände att det flöt på bra. Jag fick i mig energi helt enligt plan och sprang på. Vid varje varv, alltså vid 4,7 km fick jag i mig mer energi i form av sportdryck, vatten och även salt. Jag hade även med mig banan och bar ifall jag skulle behöva mer under tiden men det behövdes inte. Upp till 30 km kändes det väldigt lätt men där började benen kännas lite stumma, främst låren. Vid 40 km var benen otroligt pigga och jag insåg att jag faktiskt kommer klara det. Med 5 km kvar började jag må illa men det var bara att kämpa på.
Klar vid 50 km var jag lite yr och trött, mest sömning och såklart otroligt nöjd. Jag såg till att få mig energi direkt och vilade en stund innan jag åkte hem och njöt av distansrekord. Tidigare har jag sprungit runt 30 km som längst.
