Det sitter i huvudet!

(Inlägget är skrivet av Fanny)

Jag har förmånen att vara träningsmotiverad 99% av tiden. Idag var inte en sån dag.

Jag var super peppad innan passet med airbike och övningar. Första varvet kände jag att kroppen inte svarade. Fanns inget i mig som vill pusha airbike. Huvudet fylldes med negativa tankar och jag tänkte bryta. Träning ska ju vara kul! Får jag dessa tankar bryter jag oftast och tänker att idag var det en sån dag. Men det finns också dagar jag väljer att jobba med de negativa tankarna. Analysera varför känner jag såhär, vad kan jag göra åt det? För inget blir bättre av att fastna i negativa tankar.

Idag accepterade jag känslan av att det känns så här. Funderade på orsaker (dålig sömn i flera nätter, ont i magen, mensvecka och flyttkaos 10 dagar till @lostgym ) kom fram till att köra igenom hela passet men lugnt. Den där super power kraften fanns inte där men jag hade inte ont eller var skadad.
För mig är det viktigt att kunna jobba igenom negativa tankar. Kommer de på lopp behöver man vara förberedd. Efter passet var jag ändå lite tacksam över dagens mentala träning. Det är inte så ofta jag får negativa tankar och känner mig omotiverad.

Brukar du ofta få negativa tankar och tar du några knep du brukar använda dig av för att bryta dom?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.